Klockan fem på morgonen den 30 juni 2011 ringde Folke till Olabo för att kolla att han var vaken och redo att ses på Engelbrektsplan en timme senare. »Jag är redan här«, svarade Olabo. »Jag kunde inte sova i natt så jag drog hit.«
Olabo täckte hyenorna med plast och noterade hur folk rörde sig på platsen. Flera månaders heltidsarbete skulle nu få sitt resultat. Och det var precis nu som allt skulle kunna gå om intet. 
 
Klockan sex såg stressade morgonpendlare hur två byggarbetare ställde upp koner och spärrade av ett område i mitten av Engelbrektsplan. Ingen tog någon större notis om dem. Kanske tänkte de att det var skönt att de själva slapp stå och svettas i avgaserna. Folke och Olabo hade ett hårt jobb framför sig. Olabo drog igång betong­sågen. Förbipasserande tog ännu vidare omvägar och höll för öronen. Folke stod bredvid och vattnade för att hålla dammet nere medan Olabo skar upp fem exakta rektanglar i gatan. De tog en paus i ­skuggan, drack lite vatten, tände en cigg. De var tvungna att samla kraft inför utplaceringen av hyenorna. Bilen och släpet stod parkerade en bit bort. Hade någon kopplat samman bilen med byggarbetarna hade de antagligen fattat misstankar. Det var bara en vanlig bil, utan Stockholm stads loggor eller något annat företagsnamn. Det var inte lätt att få ett ordentligt grepp om hundrakilosklumparna, och de fick pausa flera gånger innan de kunde lirka in den första ­hyenans bottenplatta i det uppsågade hålet. Den passade perfekt. 
När de precis hade fått den tredje ­hyenan på plats såg Folke något stort och vitt i ögonvrån. Framför det italienska kaféet rullade en piketpolisbil sakta upp. Tre poliser klev ur och tittade bort mot byggubbarna. De gick in och köpte kaffe. Ett par minuter senare ställde de sig i solen med varsin pappmugg och betraktade arbetet på Engelbrektsplan. Folke höjde handen och hälsade. Poliserna skålade tillbaka. När Olabo tittade upp fick han panik. Han viskade till Folke: »Ska vi sticka? Vi måste sticka. Vi måste sticka!«
Folke väste tillbaka: »Lugn. De ser bara några byggjobbare. Så länge vi fortsätter misstänker de inget. Kör på. Kör!«
Några minuter senare åkte piket­polisen iväg. 
Olabo började må riktigt dåligt. Det var för mycket press, han blev stressad och försökte skynda på Folke, som var helt lugn. De ställde ut de två sista hyenorna och klistrade upp sin egen lapp som beskrev konstverket ovanpå den redan befintliga skylt som beskrev Engelbrektsplan. Olabo gjorde sig redo att sticka när Folke istället började sopa rent runt skulpturerna: »Va fan, ska det göras ska det göras ordentligt. Vi måste lämna det snyggt efter oss.«
En pensionär kom fram och frågade vad de höll på med. Det var precis den frågan de inte ville ha. 
»Nja, alltså jag vet inte«, svarade Folke. »Vi gör bara vårt jobb. Ställer ut några skulpturer.«
»Det kommer att vara en konstut­ställning med premiär i morgon«, lade Olabo till. 
»Åh, så trevligt!« svarade damen. »Det är så kul när det händer någonting.«

    <        >    

Read

2014

2013

2012

2011

2010

2009